Det här inlägget har inte blivit av fören nu för att jag varit helt slut på kvällarna, och så vill jag att en minnesvärd helg som denna ska förevigas på ett bra sätt! För att inte tala om att det ska vara en del cyniska kommentarer som inte infinner sig lika mycket när man är trött eller när man deklarerar.
I samband med Mimmis examen hade ett firande planerats. Jag, Mimmi, Elina och Matias skulle spendera veckoslutet på Hotel Radison Blu Scandinavia i Göteborg. Vill först och främst tillägga/upplysa om att det är ett väldigt fint och bra hotell! Såpass fint att Orup var där, och medan jag brottades med tanken att han faktikst stog framför mig så tittade jag nog på honom på samma sätt jag skulle kollat på en folkilsken morot med scenskräck.
Hotellhelgen började med att jag åkte in till Mimmi tidigt på lördag morgon, bara timmar efter att man åkte hem därifrån kvällen innan då det mer offentliga firandet ägde rum. Mimmi stog vid spegeln och fixade sminket och gapade (nån sorts tjejgrej) och var trots allt som var på gång väldigt lugn och sansad! Detta kan nog bero på att hon packat och planerat helgen i god tid innan vi skulle iväg. Med packat och planerat menar jag att hon näst intill förberett att man skulle lämna landet!
Bilresan till Elina och Matias var en klassiker i sig. Mimmi spelade upp låtar på sin telefon och bytte låt lagom tills man börjat komma in i rytmen. Det blev gissningslekar, då hon satte på låtar som jag skulle komma på var de kom ifrån, hon sa NEJ när jag önskade låt, mer gisningar och ännu ett par NEJ.
Väl i Partille passade vi alla på att äta lite frukost i form av smörgåstårta (laktosfri) innan vi satte oss i min misshandlade kameleont till Volvo och åkte ner mot metropolen Göteborg.
Jag vill bara poentera ännu en gång att vi faktiskt bodde på HOTELL i GÖTEBORG när vi alla (framförallt Elinas och Matias) bor lite för NÄRA Göteborg!
När vi kom fram till hotellet skickade Mimmi in mig för att fråga receptionen var deras parkering fanns. När jag steg in i den oväntat stora lobbyn med sina soffgrupper, glastak, fontäner, bilförsäljare etc. så sa hon i receptionen att det bara var att lämna in nyckeln så kunde de parkera bilen åt oss.. Jag höll krampartat i nyckeln och försökte pussla ihop vad hon sagt. Parkera åt oss?! Sånt gör man väl bara på film eller på ambitiösa amerikanska hotell?! Ville hon sno bilen?! Efter att ha berättat för de andra så bar vi in väskorna och jag lite halvosäkert lämnade ifrån mig nyckeln till en kille som såg ut att vara typen som bar frack på lekplatsen när han var liten.
Man kände sig naken och rånad.. Bilen var bara borta och det enda man hade kvar var "löftet" om att den kördes fram vid utchekning. Vid inchekningen konstaterade receptionisten att jag var snäll (det är 'galen' på hotellska) och att vi skulle fråga direkt om något dök upp.. Räknade hon med nåt tro?! Vi fick nycklarna till våra rum som vi var tvugna att mata till hissen för att den skulle åka nånstans!
Elina och Matias gick in på sitt rum medan jag och Mimmi gick in på vårat.. And this is where the true story begin!
Morgonrockar, kassaskåp och lägliga telefoner.
Rummet hade en del att bjuda på! Vikta morgonrockar på sängen, en kaffemaskin (i själva verket djävulen), TV, garderob och inne i badrummet fanns det tillräckligt med speglar för att kunna bli iaktagen och stirrad på av sig själv! Att ha mig själv flåsandes i nacken var tämligen något nytt! Mimmi skrek (bokstavligen) och hoppade (bokstavligen) av lycka likt en nybliven miljonär när hon hittade pricken över i! Det fanns en telefon brevid toaletten.. Jag undrar än idag vad det är för sjuk humor de på hotellet har!
Jacuzzi, bastu och den där lilla jäveln!
Efter att ha gjort sig hemmastadd och för fjortonde gången undrat ifall man faktiskt skulle använda toalett-telefonen så bar det av till Spa-avdelningen! Det fanns en dörr dit direkt från hotellet så givetvis gick vi ut och gick runt alltihop! Killen i kassan tog våra skor.. Alltså fan.. I alla fall så var spat nåt av det bästa på länge! En simbassäng med en lika inbjudande jazcuzzi brevid som Mimmi och Elina hann till bra långt innan jag och Matias.
NU kommer det som inte ska hända, just för att det är fel, på så många sätt. Tänk er scenariot: Ett gäng på fyra sitter och tar det lugnt i jacuzzin (läs: tar all plats i jacuzzin efterom ingen annan är där). Det är nån tanig liten kille som simmar runt i bassängen som om han precis blivit utsläppt ur fisktanken för första gången, men annars är stället dött!
Efter ett par minuter går han upp ur bassängen och kommer tro det eller ej och sätter sig mitt bland oss i jacuzzin. Hur tänkte han där?! Det blev en sorts bisarr tystnad som påminde sig själv ännu mer när det enda som hördes var bubblorna. Tacka gud för dem!! TRO FAN att jacuzzin dör också, och så sitter man där med den där taniga killen vars "mustach" i alla fall plussade på två år på det man gissat, så han var väl åtminstone sjutton.. Jag erkänner, det kändes konstigt, obekvämt till och med. Det var lite som att sätta sig på McDonalds och ha med egen mat.. Vi växlade sen mellan poolen och jacuzzin medan den lilla jäveln givetvis satt kvar hela tiden!
Väl inne i bastun (som hade ensidigt spegelglas så man kunde kolla ut i poolrummet?!) så gjorde vi det enda vettiga, eller ja, ända väntade; man satt där i ångorna och tittade på hur den där lilla killen satt kvar i jacuzzin och stirrade på sin axel precis som om han nyss lärt sig att han hade en! I och med att man började fantisera om att bli inlåst i bastun så gick vi därifrån till omklädningsrummet!
Lite slappande, hysteri och Sagan om Blondinen
Efter spat var man slut! Så vi tog det allmänt lugnt på rummet ett par timmar. Lugnet bröts förvisso av att tidigare nämnda kaffemaskin fick totalt sinneskollaps och sprejade ner hela golvet med vatten! Jag vet inte, men jag skulle gissa på att den var trött på att vara så många gäster till lags och aldrig få nåt för det!
Jag höll konstant på att somna på sängen medan Mimmi var i badrummet, var längesedan jag var så avslappnad. Man vaknade dock till när man hör Mimmi.. Som gapskrattar.. Min första tanke var att hon typ ringt nån på telefonen där inne, men när hon öppnade dörren och visade hur sminket hade *ehum* ändrats lite så att hon såg ut som om hon nynnat fel hejaklacksvisa på fel planhalva.. Hon var gul och blå med andra ord, och inte på ett svenskt sätt.. Morgonrocken fick lida för detta och var efter ett par minuter i Mimmis våld lila i stället för vit! Jag lovade min rock att den inte skulle behöva ändra färg. Den var väldigt nöjd med det och var i färd med att tacka mig precis när jag dränkte den för att torka upp vattnet som den nu hysteriskt gråtande kaffemaskinen lämnat på golvet.
Efter att ha gjort sig i ordning så bar det ner till restaurangen på bottenvåningen. Hissen som antagligen drömmer om variation föll (ordagrant) till lobbyn. Kanske är nån intern tävling om vilken hiss som är snabbast.
Hovmästaren stog och spännde sig i sitt förkläde vid restaurangen och verkade störd av att man inte bokat bord (som man inte behövde..) Efter att ha kollat på menyn en stund samtidigt som man höll koll på hovmästaren som likt en fångvaktare på Guantanamo Bay gick omkring och knäckte knogarna och använde stolsben som tandpetare så konstaterade vi att hotellbarens meny var mer i vår smak!
Deras hamburgare var från himlen till skillnad från deras servitris som antagligen precis blivit frisläppt från nån strikt religiös flickskola i Örebro.. Under de timmar vi satt där och bara njöt av att få bara vara så hände det ett par saker! Efter lite öl och cider så kände man för att prova nåt nytt, och som alltid när man drabbas av den känslan så ska man tänka efter före som det står i körkortsboken.
Medan Mimmi och Elina beställde nån vad ska man kalla det, "seriös" drink så gav jag och Matias efter för nyfikenheten och beställde nåt som hette "Galaxy Surprise".
Servitrisen kommer och ger oss varsitt jätteglas (givetvis så alla ska se) med nån rosa milkshakeliknande sörja i, som givetvis är toppade med varsin stor jordgubb och ett matchande sugrör. Det ENDA som fattades för att göra gayvibben i situationen mer påträngande vore om det hade vart en spotlight över just vårt bord och typ "The way you look tonight" i högtalarna..
Den passivt aggressiva bisexuella delvis döva servitrisen gjorde sig allt mer och mer påmind under kvällen. Det började med att hon råflörtade! Inte lite sådär diskret, utan verkligen hej kom och hjälp mig. Det roliga var att det var Mimmi hon flörtade med! Hon påpekade även att festen i grannlokalen var "roligare än att sitta här", följt av kommentaren "hur gamla är ni egentligen, det är ju astråkigt här". Hon frågade även om vi kunde förstöra grannfesten, vilket jag gick med på om hon hade slängt notan.. När Matias frågade om han kunde beställa in en öl till så kollade hon på mig och sa "Jaha, är det pappa som bestämmer?!" innan hon försvann och kom tillbaka med fyra drycker, fast jag inte skulle ha nån! Då hon generat kom på sig själv skojade jag och sa att hon kunde kasta extraölen på nån i grannlokalen för att trasha deras fest, varpå hon sniket kontrade med "de har ju kul i alla fall" och gick. När hon sen "inte hörde" när vi bad om notan (delvis döv som sagt) så såg man det där djuriska hatet i Mimmis ögon, och jag bara väntade på att hon skulle ta upp pistolen ur handväskan.. Det är klart hon har en pistol! Tjejer har ALLT i sina handväskor!
Det Mimmi INTE hade i väskan denna dag var dock såna där tabletter som man tar mot ilskeutbrott! För efter att vi lagt oss på kvällen och tittade på nån Julia Roberts film så 'spontant' skällde hon på servitrisen som i och för sig inte var där! Men vad jag vet så berättar väl kaffemaskinen det nästa gång de ses!
Efter filmen och ytterligare ett par "välriktade åsikter" mot blondinen i baren så somnade man, och jag sov tungt tills jag flyger en halvmeter av att Mimmi skriker "Ey Yo Broschan!!" på morgonen!
Packade, städade (läs snodde småsaker) och åt frukost medan seritörerna likt glupska gamar väntade på att få ta tallriken från en, helst en sekund innan man var klar!
Vid utcheckningen började jag fundera på om jag skulle skylla sprickan jag redan hade på bilen på hotellet, så jag kanske skulle kunna få lite avdrag eller nåt! Bilen levererades utanför som lovat och vi åkte glada och belåtna hemåt. Lämnade av Elina och Matias, körde Mimmi hem och agerade lite bollplank åt henne när hon spenderade förmiddagen med att verkligen hata blondinen! Efter att ha lämnat Mimmi så åkte jag hem och somnade på plats! För att sen vakna av att Mimmi ringer och säger följande:
"Det är en katt i min lägenhet.."
En klassisk och minnesvärd helg!!! :)
Highway to Hell 7&8!
Dubbelt upp med den numera "kända" serien Highway to Hell!
Del 7.
För dryga två veckor sedan så infann sig jobbmässan i Göteborg. Eller tekniskt sätt i Mölndal, men enligt folksägen är det samma sak. Det hör då till att jag skulle vara chaufför/ sällskap åt Mimmi som skulle besöka spektaklet. Mässan är inte kärnämnet i den här texten för den är som alla mässor tenderar att vara. Den blockerar halva stans vägnät när ambitiösa mässbesökare (?) ska parkera samtidigt, och när man väl frågar nån om mässan dagen efter så är det "ingen som var där" eller ingen som "visste om den". ÄNDÅ tar den all plats..
Efter eländet med köer hamnade jag och Mimmi i Femmanhust för lite mindless fun som det heter! Jag behöver bara säga en sak för att sammanfatta det besöket.. Loket var där!! Loket Olsson hade nån sorts live Bingo som stal näst intill all uppmärksamhet från Michael Jackson som dansade runt under rulltrapporna.. Till råge på detta fanns det en kille som tog två pallplatser till sig själv, som för att nämna nåt helt annat såg ut som en torped från maffian!
Slutklämmen är då att det är en kosmisk balans som rubbas närhen jag och Mimmi ska nånstans samtidigt. Man kan inte ens gå en runda i affärer utan att hamna i en livesändning av Bingo Lotto!
Del 8.
Det är helt sjukt! Tiden går fort utav bara helvete! För drygt ett år sedan påbörjade Mimmi sin utbildning! Inom loppet av ett par dagar tar hon sin examen! Jag har inte den blekaste aning om hur tiden kan ha gått så sjukt fort!
Eftersom Mimmi blivit träffad av en pil från designängeln så åkte vi idag till Ikea! Mimmis himmelrike på jorden! Det går inte beskriva med ord vilken lycka man ser i hennes ögon bara av att gå runt där en stund! Tanken var att ett nytt bord till vardagsrummet skulle hittas, och då kom jag fram till (efter lång övertalning från min sida) att hon kunde få det av mig som examenspresent!
Vägen till Ikea var lugn, det hände inget out of the ordinary utöver de djupa samtalen vi alltid får på den där trädkramarvägen till Kållered! Nu i efterhand kom jag på att Mimmi inte ens påpekade mitt körsätt på hela vägen dit, inte ens när jag sa att jag skulle köra sa hon nåt!! Vilket hon i och för sig påpekade själv två sekunder senare ;)
Vi velade runt i affären i två timmar som kändes som tio minuter! Lika livat och lyckligt som vanligt med andra ord! Vi hann med fikat vid mordplatsen som ingen verkar bry sig om (?!) såväl som att Mimmi suckade djupt och lade handen på allt (ALLT) hon tyckte var fint på hyllorna! Kom precis på att vi glömde hitta en vinöppnare... Vilket ödet ville påminna om eftersom det var en tant som välte ner och krossade ett par vinglas vid kassan! Hennes försök till att vara osynlig funkade inget vidare! :)
Då båda började bli hungriga när vi väl kom ut från glaskrosset vid kassan! Så bestämde vi ossför att skynda oss hemåt (dock lugnt och sansat). Det var då August, Alfred, Bengt eller Ingemar 68 dök upp. Vid rödljusen som visade rött för oss men grönt för de som skulle svänga; så var det en bitter jävel till pensionär som prompt tutade som en galning bakom. Hade Man (framförallt Mimmi) vart snäppet hungrigare så hade man nog hoppat ut och kört lite gammalt hederligt GTA på hans fula bil!
Körde in till Borås med ännu mer djupa diskussioner om då och nu, och passade på att handla lite innan det bar hem till Mimmi. Som tur var kom grannen som hjälpte till med grejerna upp för trapporna! Sen blev det till att skruva ihop bord, se hur de blev, äta, dricka kaffe, nästan somna, vakna med ett ryck, dricka lite mer kaffe!! Bordet blev bra! Allt med dagen blev succé! Nu sitter jag här, skriver medan Doris växlar med att gå på tangentbordet (därav eventuella stavfel) och att äta salta pinnar?!
Jag måste bara säga såhär på slutet av sista paragrafen att jag har inte den blekaste aning om vart detta året tagit vägen. MEN! Det jag vet är att Mimmi tar sin examen om ett par dagar! Detta ska firas med all glamour både i Borås och sen i Göteborg över veckoslutet!
Tack för ett sjukt roligt tillskott till Highway to Hell! Jag älskar dig vännen min och är så sjukt jävla stolt över dig för hur du kämpat med skolan det här året!! Du förtjänar helgen som kommer! Det och mycket mer!!! :) <3
Del 7.
För dryga två veckor sedan så infann sig jobbmässan i Göteborg. Eller tekniskt sätt i Mölndal, men enligt folksägen är det samma sak. Det hör då till att jag skulle vara chaufför/ sällskap åt Mimmi som skulle besöka spektaklet. Mässan är inte kärnämnet i den här texten för den är som alla mässor tenderar att vara. Den blockerar halva stans vägnät när ambitiösa mässbesökare (?) ska parkera samtidigt, och när man väl frågar nån om mässan dagen efter så är det "ingen som var där" eller ingen som "visste om den". ÄNDÅ tar den all plats..
Efter eländet med köer hamnade jag och Mimmi i Femmanhust för lite mindless fun som det heter! Jag behöver bara säga en sak för att sammanfatta det besöket.. Loket var där!! Loket Olsson hade nån sorts live Bingo som stal näst intill all uppmärksamhet från Michael Jackson som dansade runt under rulltrapporna.. Till råge på detta fanns det en kille som tog två pallplatser till sig själv, som för att nämna nåt helt annat såg ut som en torped från maffian!
Slutklämmen är då att det är en kosmisk balans som rubbas närhen jag och Mimmi ska nånstans samtidigt. Man kan inte ens gå en runda i affärer utan att hamna i en livesändning av Bingo Lotto!
Del 8.
Det är helt sjukt! Tiden går fort utav bara helvete! För drygt ett år sedan påbörjade Mimmi sin utbildning! Inom loppet av ett par dagar tar hon sin examen! Jag har inte den blekaste aning om hur tiden kan ha gått så sjukt fort!
Eftersom Mimmi blivit träffad av en pil från designängeln så åkte vi idag till Ikea! Mimmis himmelrike på jorden! Det går inte beskriva med ord vilken lycka man ser i hennes ögon bara av att gå runt där en stund! Tanken var att ett nytt bord till vardagsrummet skulle hittas, och då kom jag fram till (efter lång övertalning från min sida) att hon kunde få det av mig som examenspresent!
Vägen till Ikea var lugn, det hände inget out of the ordinary utöver de djupa samtalen vi alltid får på den där trädkramarvägen till Kållered! Nu i efterhand kom jag på att Mimmi inte ens påpekade mitt körsätt på hela vägen dit, inte ens när jag sa att jag skulle köra sa hon nåt!! Vilket hon i och för sig påpekade själv två sekunder senare ;)
Vi velade runt i affären i två timmar som kändes som tio minuter! Lika livat och lyckligt som vanligt med andra ord! Vi hann med fikat vid mordplatsen som ingen verkar bry sig om (?!) såväl som att Mimmi suckade djupt och lade handen på allt (ALLT) hon tyckte var fint på hyllorna! Kom precis på att vi glömde hitta en vinöppnare... Vilket ödet ville påminna om eftersom det var en tant som välte ner och krossade ett par vinglas vid kassan! Hennes försök till att vara osynlig funkade inget vidare! :)
Då båda började bli hungriga när vi väl kom ut från glaskrosset vid kassan! Så bestämde vi ossför att skynda oss hemåt (dock lugnt och sansat). Det var då August, Alfred, Bengt eller Ingemar 68 dök upp. Vid rödljusen som visade rött för oss men grönt för de som skulle svänga; så var det en bitter jävel till pensionär som prompt tutade som en galning bakom. Hade Man (framförallt Mimmi) vart snäppet hungrigare så hade man nog hoppat ut och kört lite gammalt hederligt GTA på hans fula bil!
Körde in till Borås med ännu mer djupa diskussioner om då och nu, och passade på att handla lite innan det bar hem till Mimmi. Som tur var kom grannen som hjälpte till med grejerna upp för trapporna! Sen blev det till att skruva ihop bord, se hur de blev, äta, dricka kaffe, nästan somna, vakna med ett ryck, dricka lite mer kaffe!! Bordet blev bra! Allt med dagen blev succé! Nu sitter jag här, skriver medan Doris växlar med att gå på tangentbordet (därav eventuella stavfel) och att äta salta pinnar?!
Jag måste bara säga såhär på slutet av sista paragrafen att jag har inte den blekaste aning om vart detta året tagit vägen. MEN! Det jag vet är att Mimmi tar sin examen om ett par dagar! Detta ska firas med all glamour både i Borås och sen i Göteborg över veckoslutet!
Tack för ett sjukt roligt tillskott till Highway to Hell! Jag älskar dig vännen min och är så sjukt jävla stolt över dig för hur du kämpat med skolan det här året!! Du förtjänar helgen som kommer! Det och mycket mer!!! :) <3
Highway to Hell 6!!
Del sex är här, jag kan knappt tro det! Jag skojade om ytterligare en del när jag skrev del fem, men nu är sexan här! Vad krävdes för att göra detta verklighet?! Jo följande, En agenda, ett ärende, Mimmis bilköp i det här fallet, jag, min bil, Göteborg, en halvt vriden bilfirma, Göteborg och även alla människor som borde sova under stenar som på nåt sätt alltid är ute samtidigt som oss! Allt detta blandas i bunken, hälls på plåten, ställs in i ugnen, tas ut för att svalna, och serveras på bordet!
Denna kaka, som jag kallar Highway to Hell 6!
I ett par dagar har det varit bestämt att jag skulle åka med Mimmi till en bilfirma i Göteborg idag för att kolla på hennes förhoppningsvis nästa bil. Så efter att jag gick upp efter drygt fyra timmars sömn och ätit en frukost bestående av positiv inställning så åkte jag in till Mimmi för att starta den dag som blev HTH (Highway to Hell.. Jag vet att ni fattar det, men jag gillar att skriva det!).
Vägen till Göteborg gick så smärtfritt som det kan! Mimmi påpekade bara mitt körsätt en gång på vägen (redan här kanske jag borde insett att dagen skulle bjuda på mer udda grejer). Och innan vi visste ordet av så var man frammer i Västra Frölunda i Göteborg! Vill bara tillägga att jag fick nån sorts migrän av att köra förbi UPS på en helg! Västra Frölunda är precis som resten av Göteborg precis lika attraktivt som en trafikolycka. Det enda som bröt det väldigt "vanliga" grå mönstret var en lägligt placerad McDonaldsskylt.
Efter att vi parkerat och gått ur bilen så kom en kylig vind, följt av en ganska konstig tystnad för att vara i stan.. And now it begins..
Vi gick in och såg bil efter bil i olika modeller och färger (typ röd) .. Vi gick fram till Peugeon som vi kommit dit för att kolla på. Ja den var röd.. En dörr bakom öppnades, och "hon" kom ut i lokalen..
Min första tanke när jag såg henne, var hur hon var sminkad.. Hon såg ut som om hon inte riktigt visste om hon ville vara Esmeralda i Ringaren i Notre Dame eller den lila av de två demonerna Hades har med sig i Hercules.. Om inte annat var hon nog hungrig.. För det såg ut som om hon hade sugit i sig och ätit upp läppstiftet (som tro det eller ej INTE var rött..)
Det typiska monotona bilsnacket kom igång och jag låtsades kolla på bilen medan Mimmi pratade med Esme.. Skri.. Hursomhelst så frågade man allt det vesentliga! Kamrem, besiktning, bromsar, däck, antal ägare, blodfläcken i bagaget, och varför hon envisats med att parkera bilarna så löjligt nära varandra så att man fick vara akrobat för att kunna öppna dörren och komma åt serviceboken.. På nästan varje punkt så påpekade hon att de hade ett "garage" i "källaren". För varje gång jag hörde orden "billig" och "källare" så fick jag alltmer starkare associationer till Hostelfilmerna, och kände mig genuint illa till mods.
När frågan kom angående bytet av kamrem så sa hon att de kunde fixa det "billigt" ( ! ) i sin "källare" ( !! ). Medan jag lekte med tanken hur hon kidnappar bilhandlare och typ äter dem? så såg man att Mimmi hade den där minen.. Ni vet, en "sån där" min man inte behöver se för att förstå. En sån där "du duger inte ens till dörrstopp" min.
Varningsklockorna kom när hon ville ha handpenning för att man skulle komma tillbaka i morgon. Med andra ord, om hon inte fick äta nån idag, så ville hon i alla fall ha pengar till en Big Mac? (Mer om det snart). Mimmi ringde upp sin pappa och Morfar i omgångar, och medan hon pratade med dem i min bil så märkte jag att området var väldigt ödsligt. Det var inte en käft i närheten.. Förutom en gubbe som såg sjukt påkommen ut när han kom ut från den tidigare nämnda "källaren" (!!!). För att inte tala om läppstiftskannibalen som stod och kollade på Mimmi när hon pratade i telefon.
Inte helt oväntat kanske.. Men vi åkte därifrån ganska snabbt med orden "vi återkommer i morgon". Provkörning var inte att tänka på! Man fick köra en kilometer, i utbyte mot att hon fick en "kopia" (?) på körkortet..
Det var en traumatisk upplevelse.. Såpass illa att Mimmi "bad" om att få äta på McDonalds innan vi åkte hemåt. Det har inte hänt på typ.. snart två år!
Väl på helig mark igen kollades det bilar, dracks kaffe som var svårt att få ner eftersom man bara tänkte på "den billiga källaren" i Västra Frölunda.. Man kanske skulle få filmrättigheterna..
"The cheap cellar.."
...
Next time on "Highway to Hell" : Bil hittad dränkt i sjö!!
Denna kaka, som jag kallar Highway to Hell 6!
I ett par dagar har det varit bestämt att jag skulle åka med Mimmi till en bilfirma i Göteborg idag för att kolla på hennes förhoppningsvis nästa bil. Så efter att jag gick upp efter drygt fyra timmars sömn och ätit en frukost bestående av positiv inställning så åkte jag in till Mimmi för att starta den dag som blev HTH (Highway to Hell.. Jag vet att ni fattar det, men jag gillar att skriva det!).
Vägen till Göteborg gick så smärtfritt som det kan! Mimmi påpekade bara mitt körsätt en gång på vägen (redan här kanske jag borde insett att dagen skulle bjuda på mer udda grejer). Och innan vi visste ordet av så var man frammer i Västra Frölunda i Göteborg! Vill bara tillägga att jag fick nån sorts migrän av att köra förbi UPS på en helg! Västra Frölunda är precis som resten av Göteborg precis lika attraktivt som en trafikolycka. Det enda som bröt det väldigt "vanliga" grå mönstret var en lägligt placerad McDonaldsskylt.
Efter att vi parkerat och gått ur bilen så kom en kylig vind, följt av en ganska konstig tystnad för att vara i stan.. And now it begins..
Vi gick in och såg bil efter bil i olika modeller och färger (typ röd) .. Vi gick fram till Peugeon som vi kommit dit för att kolla på. Ja den var röd.. En dörr bakom öppnades, och "hon" kom ut i lokalen..
Min första tanke när jag såg henne, var hur hon var sminkad.. Hon såg ut som om hon inte riktigt visste om hon ville vara Esmeralda i Ringaren i Notre Dame eller den lila av de två demonerna Hades har med sig i Hercules.. Om inte annat var hon nog hungrig.. För det såg ut som om hon hade sugit i sig och ätit upp läppstiftet (som tro det eller ej INTE var rött..)
Det typiska monotona bilsnacket kom igång och jag låtsades kolla på bilen medan Mimmi pratade med Esme.. Skri.. Hursomhelst så frågade man allt det vesentliga! Kamrem, besiktning, bromsar, däck, antal ägare, blodfläcken i bagaget, och varför hon envisats med att parkera bilarna så löjligt nära varandra så att man fick vara akrobat för att kunna öppna dörren och komma åt serviceboken.. På nästan varje punkt så påpekade hon att de hade ett "garage" i "källaren". För varje gång jag hörde orden "billig" och "källare" så fick jag alltmer starkare associationer till Hostelfilmerna, och kände mig genuint illa till mods.
När frågan kom angående bytet av kamrem så sa hon att de kunde fixa det "billigt" ( ! ) i sin "källare" ( !! ). Medan jag lekte med tanken hur hon kidnappar bilhandlare och typ äter dem? så såg man att Mimmi hade den där minen.. Ni vet, en "sån där" min man inte behöver se för att förstå. En sån där "du duger inte ens till dörrstopp" min.
Varningsklockorna kom när hon ville ha handpenning för att man skulle komma tillbaka i morgon. Med andra ord, om hon inte fick äta nån idag, så ville hon i alla fall ha pengar till en Big Mac? (Mer om det snart). Mimmi ringde upp sin pappa och Morfar i omgångar, och medan hon pratade med dem i min bil så märkte jag att området var väldigt ödsligt. Det var inte en käft i närheten.. Förutom en gubbe som såg sjukt påkommen ut när han kom ut från den tidigare nämnda "källaren" (!!!). För att inte tala om läppstiftskannibalen som stod och kollade på Mimmi när hon pratade i telefon.
Inte helt oväntat kanske.. Men vi åkte därifrån ganska snabbt med orden "vi återkommer i morgon". Provkörning var inte att tänka på! Man fick köra en kilometer, i utbyte mot att hon fick en "kopia" (?) på körkortet..
Det var en traumatisk upplevelse.. Såpass illa att Mimmi "bad" om att få äta på McDonalds innan vi åkte hemåt. Det har inte hänt på typ.. snart två år!
Väl på helig mark igen kollades det bilar, dracks kaffe som var svårt att få ner eftersom man bara tänkte på "den billiga källaren" i Västra Frölunda.. Man kanske skulle få filmrättigheterna..
"The cheap cellar.."
...
Next time on "Highway to Hell" : Bil hittad dränkt i sjö!!
En annan del av Flygfrakt.
Flygfrakt ser ut på följande sätt, bilarna, chaufförerna, VI, åker omkring på vägarna i allt från lastbilar till skåpbilar som alla pryder texten "FLYGFRAKT" på sidorna!
För det otränade ögat kan det framstå som att vi inte har nån koll alls! Det kan nog se ut som om bilarna "bara är" överallt. Men! Sanningen är den att uppe på Landvetter så sitter trafikledningen! En cirkel på fyra, fem personer som med sina gemensamma kunskaper leder oss i vår dagliga kamp mot västsvenska söndagsbilister, snövallar och Agneta 48 som fäller kommentaren "Oh oj oj oj! Tunga lådor idag! ha ha ha ha ha ha ha... *sniff*"
Saken är då den att eftersom företaget har rätt mycket att stå i, så blir det oftast.. hmm, 'problem' känns som ett påhopp.. Aha! "Oplanerade moment i planeringen". Så för att komma till saken. Det otränade ögat har nog rätt till viss del trots allt!
De fyra som sitter i trafikledningen är som de fyra elementen. De behöver varandra för att samexistera.. Samtidigt som de i vissa fall slår ut varandra, då deras 'idéer' krockar lite sins emellan!
Cristopher "Foffa":
Foffa är den yngsta av de fyra (.. eller?) och har en jäkla koll på allt som händer och sker! Han brukar - om han ens märkt det själv - hamna i nån sorts chefsroll när den riktiga chefen är borta. Och DET kan sluta hursomhelst! Foffa har en arbetsmoral som jag vill jämföra med min egen. På arbetstid gäller 110% hela tiden! Men det - enligt mig - roliga, är att när han får sin chefsmantel så verkar hans personliga förväntningar stiga till 220%. Då tenderar han att drabbas av stress! Stress som han klarar av att hantera, fråga mig inte hur.. Jag hade aldrig gjort det. Men när stressen tar över hans 220%, så smäller det! Jag har sett ett sådant spel! Stolen han satt på fick världens jävla utskällning! Jag ler - skrattar!! - åt det än idag! Guldkorn på arbetstid!
Stefan:
Stefan har kört bil längre än vad han har suttit på kontoret. Så därför han han ett väldigt gott öga för hur allting verkligen fungerar på "fältet". Han vet att när man säger att nåt tar 5 minuter, så tar det i alla fall en halvtimma! Han har ett näst intill oändligt lugn.. Vilket i sig är ganska oroväckande när man ringer med nåt som faktiskt är totalt kaos! Jag menar inte att han är slapp, nej nej, absolut inte! Han tar helt enkelt allt med nån sorts ro.. Sen vet jag inte om han tuggar på headsetet när man väl lagt på.. Antagligen, skulle tro det.. Ser faktiskt lite tuggat ut.. Hmm.. Ja i alla fall! Ett exempel är när jag ringde och sa att hydraulslangen till min lastbils bakgavellift hade gått sönder, och att jag antagligen skulle bli stående på plats tills det lagats. Stefans svar!
... Okej..!
Lugnet i stormen.. Som det ser ut i alla fall! .. Är lite orolig för headsetet..
Kaj:
Kaj är den man vet har nummerpresentatör vid sin dator. För han är den enda som svarar "Å va fan vill DU?!" när man ringer kontoret! "Eh, jag tänkte lämna statistiken!" säger jag lite mjekigt. "Jag vill INTE ha din JÄVLA statistik!! ................ Haha skojar med DAJ!" Han har en förmåga att "råka" slå till en ibland när man går förbi, eller när han smugit sig på nån som bara råkar vara i rummet. För att sen se genuint sårad ut och säga saker som "Det skulle jag aaaldrig göra...!" när man påpekar det nån dag senare! Såvitt jag förstått det är han den kreativa i gruppen. För enligt Foffa så ska Kaj ha kommit på en del egna ord och svordomar som inte hörs så länge telefonlinjen är öppen!
Martin Söd.. Sö.. Hmm.. MALLE:
Malle är Malle. Det tog ett halvår innan jag fick veta vad han egentligen heter. Men Malle är vad som gäller på Landvetter och det kör vi på! Malle har varit på bygget i över tjugo år och har därför en del kött på benen vad det gäller.. ALLT! Han verkar kunna terminalens jobb bättre än de själva gör. Malle har ett par saker som gör att han hamnade på kartan! Här är en klassiker:
-Flygfrakt Malle!
- Ah hej det är Robin!
- Mmmmm!
Han avslutar varje samtal med "Hej hej hej.." varpå de sista tonas ner allt mer och mer. Precis som de där snöpliga "nu sänker vi volymen" sluten alla låtar har på radio nuförtiden. Men det bästa av allt! Är att han låter precis som Leig GW Persson! När man pratar med honom i telefon så väntar man bara på att i bakgrunden höra Hasse Aro med sitt "Kontakta oss, på 08-702-00.90.
...
Alltså! 08-702-00-90!
För det otränade ögat kan det framstå som att vi inte har nån koll alls! Det kan nog se ut som om bilarna "bara är" överallt. Men! Sanningen är den att uppe på Landvetter så sitter trafikledningen! En cirkel på fyra, fem personer som med sina gemensamma kunskaper leder oss i vår dagliga kamp mot västsvenska söndagsbilister, snövallar och Agneta 48 som fäller kommentaren "Oh oj oj oj! Tunga lådor idag! ha ha ha ha ha ha ha... *sniff*"
Saken är då den att eftersom företaget har rätt mycket att stå i, så blir det oftast.. hmm, 'problem' känns som ett påhopp.. Aha! "Oplanerade moment i planeringen". Så för att komma till saken. Det otränade ögat har nog rätt till viss del trots allt!
De fyra som sitter i trafikledningen är som de fyra elementen. De behöver varandra för att samexistera.. Samtidigt som de i vissa fall slår ut varandra, då deras 'idéer' krockar lite sins emellan!
Cristopher "Foffa":
Foffa är den yngsta av de fyra (.. eller?) och har en jäkla koll på allt som händer och sker! Han brukar - om han ens märkt det själv - hamna i nån sorts chefsroll när den riktiga chefen är borta. Och DET kan sluta hursomhelst! Foffa har en arbetsmoral som jag vill jämföra med min egen. På arbetstid gäller 110% hela tiden! Men det - enligt mig - roliga, är att när han får sin chefsmantel så verkar hans personliga förväntningar stiga till 220%. Då tenderar han att drabbas av stress! Stress som han klarar av att hantera, fråga mig inte hur.. Jag hade aldrig gjort det. Men när stressen tar över hans 220%, så smäller det! Jag har sett ett sådant spel! Stolen han satt på fick världens jävla utskällning! Jag ler - skrattar!! - åt det än idag! Guldkorn på arbetstid!
Stefan:
Stefan har kört bil längre än vad han har suttit på kontoret. Så därför han han ett väldigt gott öga för hur allting verkligen fungerar på "fältet". Han vet att när man säger att nåt tar 5 minuter, så tar det i alla fall en halvtimma! Han har ett näst intill oändligt lugn.. Vilket i sig är ganska oroväckande när man ringer med nåt som faktiskt är totalt kaos! Jag menar inte att han är slapp, nej nej, absolut inte! Han tar helt enkelt allt med nån sorts ro.. Sen vet jag inte om han tuggar på headsetet när man väl lagt på.. Antagligen, skulle tro det.. Ser faktiskt lite tuggat ut.. Hmm.. Ja i alla fall! Ett exempel är när jag ringde och sa att hydraulslangen till min lastbils bakgavellift hade gått sönder, och att jag antagligen skulle bli stående på plats tills det lagats. Stefans svar!
... Okej..!
Lugnet i stormen.. Som det ser ut i alla fall! .. Är lite orolig för headsetet..
Kaj:
Kaj är den man vet har nummerpresentatör vid sin dator. För han är den enda som svarar "Å va fan vill DU?!" när man ringer kontoret! "Eh, jag tänkte lämna statistiken!" säger jag lite mjekigt. "Jag vill INTE ha din JÄVLA statistik!! ................ Haha skojar med DAJ!" Han har en förmåga att "råka" slå till en ibland när man går förbi, eller när han smugit sig på nån som bara råkar vara i rummet. För att sen se genuint sårad ut och säga saker som "Det skulle jag aaaldrig göra...!" när man påpekar det nån dag senare! Såvitt jag förstått det är han den kreativa i gruppen. För enligt Foffa så ska Kaj ha kommit på en del egna ord och svordomar som inte hörs så länge telefonlinjen är öppen!
Martin Söd.. Sö.. Hmm.. MALLE:
Malle är Malle. Det tog ett halvår innan jag fick veta vad han egentligen heter. Men Malle är vad som gäller på Landvetter och det kör vi på! Malle har varit på bygget i över tjugo år och har därför en del kött på benen vad det gäller.. ALLT! Han verkar kunna terminalens jobb bättre än de själva gör. Malle har ett par saker som gör att han hamnade på kartan! Här är en klassiker:
-Flygfrakt Malle!
- Ah hej det är Robin!
- Mmmmm!
Han avslutar varje samtal med "Hej hej hej.." varpå de sista tonas ner allt mer och mer. Precis som de där snöpliga "nu sänker vi volymen" sluten alla låtar har på radio nuförtiden. Men det bästa av allt! Är att han låter precis som Leig GW Persson! När man pratar med honom i telefon så väntar man bara på att i bakgrunden höra Hasse Aro med sitt "Kontakta oss, på 08-702-00.90.
...
Alltså! 08-702-00-90!
Mask of Darkness.
Jag gillar symbolik! Jag älskar verkligen hur nåt som kan verka enkelt och rakt på sak egentligen har en innehållsrik underton. Min header är ett bra exempel!
"Bakom masken" finns den sidan av mig som bara de närmaste av de närmaste ser skymten av. Med andra ord, min mer känsliga sida. Även jag visar känslor (tro det eller ej), men inte mer än jag behöver och absolut inte till vem somhelst. Det är väl både positivt och negativt tror jag. Men jag är defensiv av naturen eftersom man inte alltid "passade in" när man var yngre..
"Mobbing" har en ganska vriden effekt i längden. Man blir mer härdad, men även mer inställd på att vedergällning och hämnd kan vara "bra" till viss del.. Hämnd förändrar en person, den får en att inse vad man verkligen är kapabel till.
Men det var då och nu är nu!!
Den största effekten jag fått är att jag har lite för svårt att låta någon komma nära inpå den jag är "bakom masken".. Listan är kort!
Ibland vill man verkligen bara kasta masken! Verkligen låta alla se vem man egentligen kan vara. Men jag 'vågar' inte det. För att satsa känslor så är för mig väldigt jobbigt. Men jag vill lova att jag jobbar på det! Även om det likt allt norrmännen gör, tar tid.
Det jag försöker säga är; jag beundrar verkligen hur en del verkligen tar mod och vågar satsa hjärta och själ med rent hopp om att det blir bra. Nej inte hopp, nån sorts vetskap. Sen även i de fall då hoppet inte räcker, så kan de ändå - trots börda och sorg - komma på fötter igen, och fortsätta vidare!
Missförstå mig inte! Jag är hur orimligt det än kan verka, faktikst väldigt nöjd med mig själv och den person jag lyckats bli! Detta trots att mina mindre smakfulla sidor ibland skiner igenom likt morgonsolen genom en trasig gardin. Men jag jobbar vidare och även jag ska satsa stort snart!
Men tills dess så är masken en del av den jag är!
"Bakom masken" finns den sidan av mig som bara de närmaste av de närmaste ser skymten av. Med andra ord, min mer känsliga sida. Även jag visar känslor (tro det eller ej), men inte mer än jag behöver och absolut inte till vem somhelst. Det är väl både positivt och negativt tror jag. Men jag är defensiv av naturen eftersom man inte alltid "passade in" när man var yngre..
"Mobbing" har en ganska vriden effekt i längden. Man blir mer härdad, men även mer inställd på att vedergällning och hämnd kan vara "bra" till viss del.. Hämnd förändrar en person, den får en att inse vad man verkligen är kapabel till.
Men det var då och nu är nu!!
Den största effekten jag fått är att jag har lite för svårt att låta någon komma nära inpå den jag är "bakom masken".. Listan är kort!
Ibland vill man verkligen bara kasta masken! Verkligen låta alla se vem man egentligen kan vara. Men jag 'vågar' inte det. För att satsa känslor så är för mig väldigt jobbigt. Men jag vill lova att jag jobbar på det! Även om det likt allt norrmännen gör, tar tid.
Det jag försöker säga är; jag beundrar verkligen hur en del verkligen tar mod och vågar satsa hjärta och själ med rent hopp om att det blir bra. Nej inte hopp, nån sorts vetskap. Sen även i de fall då hoppet inte räcker, så kan de ändå - trots börda och sorg - komma på fötter igen, och fortsätta vidare!
Missförstå mig inte! Jag är hur orimligt det än kan verka, faktikst väldigt nöjd med mig själv och den person jag lyckats bli! Detta trots att mina mindre smakfulla sidor ibland skiner igenom likt morgonsolen genom en trasig gardin. Men jag jobbar vidare och även jag ska satsa stort snart!
Men tills dess så är masken en del av den jag är!
Up the hill, and down again!
Jag gillar inte människor! Många tolkar det som att jag inte gillar någon och därför får man en del abrupta slut på anställningsintervjuer eller utvärderingar.. Så, de som ger mig avslag i typ såna situationer hör till de jag inte gillar. Enkelt!
Ibland försöker jag verkligen gilla allt och alla! Och om man inte är en sån som gillar att debattera med sardinburkar om hurvida sen barockarkitektur har haft en stor påverkan på Europa, så förstår ni att det inte blir så bra i slutändan.. Det med att gilla allt och alla då alltså.. Inte det med barockarkitekturen.. Det var aldrig lyckat..
Att hoppas på människor är som att gå upp för en brant och ganska ovårdad och oskottad backe. (Inte för att det är konstigt när kommunens snöhanteringsbudget tog slut samma vecka som första snön kom.)
Hursomhelst! Under den sista tiden så har jag verkligen haft en näst intill naivt positiv inställning till en del människor. Jag har varit mer uppmuntrande än jag brukar komma på mig själv med att vara, vilket chockerar även mig och.. va?.. Vänta lite................................. Så! Sardinburken började kasta grejer när jag slutade prata med den!
Vad pratade jag om? Jo! Jag har sprungit upp för backen kan man säga. Jag har varit positiv och haft en konstant "det här kan inte gå fel" känsla! Sen lite grann igår, men framförallt i morse när jag fick ett speciellt samtal så blev det lite annorlunda.
Som det brukar sluta så dyker det upp en lite bula i backen som man inte riktigt tänker på eftersom den ser obetydlig ut.. Det är först när man är hundradelen ifrån att trampa på den som man inser att det är en tegelsten invirad i taggtråd och indränkt med utgången olivolja. Vad händer? Jo, man ramlar, man rullar ner för backen, missar givetvis de mjuka delarna och träffar stenar, grenar, burkar, en till aningen större sten och i alla fall två till osmidigt placerade grenar..
Sen sitter man där längst ner, och likt en tjurig och oförstådd femåring så gnäller man över att allt är förjävligt och att det löser sig! Man kan hoppas på människor!!
Ha! Eller hur! Nu ska jag dricka lite LOKA och somna till nån tanklös komediserie!
Ibland försöker jag verkligen gilla allt och alla! Och om man inte är en sån som gillar att debattera med sardinburkar om hurvida sen barockarkitektur har haft en stor påverkan på Europa, så förstår ni att det inte blir så bra i slutändan.. Det med att gilla allt och alla då alltså.. Inte det med barockarkitekturen.. Det var aldrig lyckat..
Att hoppas på människor är som att gå upp för en brant och ganska ovårdad och oskottad backe. (Inte för att det är konstigt när kommunens snöhanteringsbudget tog slut samma vecka som första snön kom.)
Hursomhelst! Under den sista tiden så har jag verkligen haft en näst intill naivt positiv inställning till en del människor. Jag har varit mer uppmuntrande än jag brukar komma på mig själv med att vara, vilket chockerar även mig och.. va?.. Vänta lite................................. Så! Sardinburken började kasta grejer när jag slutade prata med den!
Vad pratade jag om? Jo! Jag har sprungit upp för backen kan man säga. Jag har varit positiv och haft en konstant "det här kan inte gå fel" känsla! Sen lite grann igår, men framförallt i morse när jag fick ett speciellt samtal så blev det lite annorlunda.
Som det brukar sluta så dyker det upp en lite bula i backen som man inte riktigt tänker på eftersom den ser obetydlig ut.. Det är först när man är hundradelen ifrån att trampa på den som man inser att det är en tegelsten invirad i taggtråd och indränkt med utgången olivolja. Vad händer? Jo, man ramlar, man rullar ner för backen, missar givetvis de mjuka delarna och träffar stenar, grenar, burkar, en till aningen större sten och i alla fall två till osmidigt placerade grenar..
Sen sitter man där längst ner, och likt en tjurig och oförstådd femåring så gnäller man över att allt är förjävligt och att det löser sig! Man kan hoppas på människor!!
Ha! Eller hur! Nu ska jag dricka lite LOKA och somna till nån tanklös komediserie!
Åter från kriget!
I och med börskraschen och det faktum att jag jobbade bra över 200 timmar per månad under en period (period= 1 månad + lite drama) så har den här platsen fått samla damm.. Nu när man väl är fastanställd (läs: FAST och kan sätta ner foten eftersom det är svårare att bli av med en) så är mina arbetstider mer flexibla och human.. HAHA, ja eller hur!
Hursomhelst så har det hänt mycket den senaste tiden. Både med mig själv, mina närmaste, men även omvärlden.
Ett par saker som jag tänker behandla och berätta snarast är saker som att taxichaufförer kan vinka artigt, bibeln funkar till mer än läsning och även att svenskar alltid har chocklad i fickorna!
Jag ser fram emot en lyckad fortsättning med gamla såväl som nya ansikten! .. Givetvis inte bokstavligt..
Hursomhelst så har det hänt mycket den senaste tiden. Både med mig själv, mina närmaste, men även omvärlden.
Ett par saker som jag tänker behandla och berätta snarast är saker som att taxichaufförer kan vinka artigt, bibeln funkar till mer än läsning och även att svenskar alltid har chocklad i fickorna!
Jag ser fram emot en lyckad fortsättning med gamla såväl som nya ansikten! .. Givetvis inte bokstavligt..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)