Flygfrakt ser ut på följande sätt, bilarna, chaufförerna, VI, åker omkring på vägarna i allt från lastbilar till skåpbilar som alla pryder texten "FLYGFRAKT" på sidorna!
För det otränade ögat kan det framstå som att vi inte har nån koll alls! Det kan nog se ut som om bilarna "bara är" överallt. Men! Sanningen är den att uppe på Landvetter så sitter trafikledningen! En cirkel på fyra, fem personer som med sina gemensamma kunskaper leder oss i vår dagliga kamp mot västsvenska söndagsbilister, snövallar och Agneta 48 som fäller kommentaren "Oh oj oj oj! Tunga lådor idag! ha ha ha ha ha ha ha... *sniff*"
Saken är då den att eftersom företaget har rätt mycket att stå i, så blir det oftast.. hmm, 'problem' känns som ett påhopp.. Aha! "Oplanerade moment i planeringen". Så för att komma till saken. Det otränade ögat har nog rätt till viss del trots allt!
De fyra som sitter i trafikledningen är som de fyra elementen. De behöver varandra för att samexistera.. Samtidigt som de i vissa fall slår ut varandra, då deras 'idéer' krockar lite sins emellan!
Cristopher "Foffa":
Foffa är den yngsta av de fyra (.. eller?) och har en jäkla koll på allt som händer och sker! Han brukar - om han ens märkt det själv - hamna i nån sorts chefsroll när den riktiga chefen är borta. Och DET kan sluta hursomhelst! Foffa har en arbetsmoral som jag vill jämföra med min egen. På arbetstid gäller 110% hela tiden! Men det - enligt mig - roliga, är att när han får sin chefsmantel så verkar hans personliga förväntningar stiga till 220%. Då tenderar han att drabbas av stress! Stress som han klarar av att hantera, fråga mig inte hur.. Jag hade aldrig gjort det. Men när stressen tar över hans 220%, så smäller det! Jag har sett ett sådant spel! Stolen han satt på fick världens jävla utskällning! Jag ler - skrattar!! - åt det än idag! Guldkorn på arbetstid!
Stefan:
Stefan har kört bil längre än vad han har suttit på kontoret. Så därför han han ett väldigt gott öga för hur allting verkligen fungerar på "fältet". Han vet att när man säger att nåt tar 5 minuter, så tar det i alla fall en halvtimma! Han har ett näst intill oändligt lugn.. Vilket i sig är ganska oroväckande när man ringer med nåt som faktiskt är totalt kaos! Jag menar inte att han är slapp, nej nej, absolut inte! Han tar helt enkelt allt med nån sorts ro.. Sen vet jag inte om han tuggar på headsetet när man väl lagt på.. Antagligen, skulle tro det.. Ser faktiskt lite tuggat ut.. Hmm.. Ja i alla fall! Ett exempel är när jag ringde och sa att hydraulslangen till min lastbils bakgavellift hade gått sönder, och att jag antagligen skulle bli stående på plats tills det lagats. Stefans svar!
... Okej..!
Lugnet i stormen.. Som det ser ut i alla fall! .. Är lite orolig för headsetet..
Kaj:
Kaj är den man vet har nummerpresentatör vid sin dator. För han är den enda som svarar "Å va fan vill DU?!" när man ringer kontoret! "Eh, jag tänkte lämna statistiken!" säger jag lite mjekigt. "Jag vill INTE ha din JÄVLA statistik!! ................ Haha skojar med DAJ!" Han har en förmåga att "råka" slå till en ibland när man går förbi, eller när han smugit sig på nån som bara råkar vara i rummet. För att sen se genuint sårad ut och säga saker som "Det skulle jag aaaldrig göra...!" när man påpekar det nån dag senare! Såvitt jag förstått det är han den kreativa i gruppen. För enligt Foffa så ska Kaj ha kommit på en del egna ord och svordomar som inte hörs så länge telefonlinjen är öppen!
Martin Söd.. Sö.. Hmm.. MALLE:
Malle är Malle. Det tog ett halvår innan jag fick veta vad han egentligen heter. Men Malle är vad som gäller på Landvetter och det kör vi på! Malle har varit på bygget i över tjugo år och har därför en del kött på benen vad det gäller.. ALLT! Han verkar kunna terminalens jobb bättre än de själva gör. Malle har ett par saker som gör att han hamnade på kartan! Här är en klassiker:
-Flygfrakt Malle!
- Ah hej det är Robin!
- Mmmmm!
Han avslutar varje samtal med "Hej hej hej.." varpå de sista tonas ner allt mer och mer. Precis som de där snöpliga "nu sänker vi volymen" sluten alla låtar har på radio nuförtiden. Men det bästa av allt! Är att han låter precis som Leig GW Persson! När man pratar med honom i telefon så väntar man bara på att i bakgrunden höra Hasse Aro med sitt "Kontakta oss, på 08-702-00.90.
...
Alltså! 08-702-00-90!
Mask of Darkness.
Jag gillar symbolik! Jag älskar verkligen hur nåt som kan verka enkelt och rakt på sak egentligen har en innehållsrik underton. Min header är ett bra exempel!
"Bakom masken" finns den sidan av mig som bara de närmaste av de närmaste ser skymten av. Med andra ord, min mer känsliga sida. Även jag visar känslor (tro det eller ej), men inte mer än jag behöver och absolut inte till vem somhelst. Det är väl både positivt och negativt tror jag. Men jag är defensiv av naturen eftersom man inte alltid "passade in" när man var yngre..
"Mobbing" har en ganska vriden effekt i längden. Man blir mer härdad, men även mer inställd på att vedergällning och hämnd kan vara "bra" till viss del.. Hämnd förändrar en person, den får en att inse vad man verkligen är kapabel till.
Men det var då och nu är nu!!
Den största effekten jag fått är att jag har lite för svårt att låta någon komma nära inpå den jag är "bakom masken".. Listan är kort!
Ibland vill man verkligen bara kasta masken! Verkligen låta alla se vem man egentligen kan vara. Men jag 'vågar' inte det. För att satsa känslor så är för mig väldigt jobbigt. Men jag vill lova att jag jobbar på det! Även om det likt allt norrmännen gör, tar tid.
Det jag försöker säga är; jag beundrar verkligen hur en del verkligen tar mod och vågar satsa hjärta och själ med rent hopp om att det blir bra. Nej inte hopp, nån sorts vetskap. Sen även i de fall då hoppet inte räcker, så kan de ändå - trots börda och sorg - komma på fötter igen, och fortsätta vidare!
Missförstå mig inte! Jag är hur orimligt det än kan verka, faktikst väldigt nöjd med mig själv och den person jag lyckats bli! Detta trots att mina mindre smakfulla sidor ibland skiner igenom likt morgonsolen genom en trasig gardin. Men jag jobbar vidare och även jag ska satsa stort snart!
Men tills dess så är masken en del av den jag är!
"Bakom masken" finns den sidan av mig som bara de närmaste av de närmaste ser skymten av. Med andra ord, min mer känsliga sida. Även jag visar känslor (tro det eller ej), men inte mer än jag behöver och absolut inte till vem somhelst. Det är väl både positivt och negativt tror jag. Men jag är defensiv av naturen eftersom man inte alltid "passade in" när man var yngre..
"Mobbing" har en ganska vriden effekt i längden. Man blir mer härdad, men även mer inställd på att vedergällning och hämnd kan vara "bra" till viss del.. Hämnd förändrar en person, den får en att inse vad man verkligen är kapabel till.
Men det var då och nu är nu!!
Den största effekten jag fått är att jag har lite för svårt att låta någon komma nära inpå den jag är "bakom masken".. Listan är kort!
Ibland vill man verkligen bara kasta masken! Verkligen låta alla se vem man egentligen kan vara. Men jag 'vågar' inte det. För att satsa känslor så är för mig väldigt jobbigt. Men jag vill lova att jag jobbar på det! Även om det likt allt norrmännen gör, tar tid.
Det jag försöker säga är; jag beundrar verkligen hur en del verkligen tar mod och vågar satsa hjärta och själ med rent hopp om att det blir bra. Nej inte hopp, nån sorts vetskap. Sen även i de fall då hoppet inte räcker, så kan de ändå - trots börda och sorg - komma på fötter igen, och fortsätta vidare!
Missförstå mig inte! Jag är hur orimligt det än kan verka, faktikst väldigt nöjd med mig själv och den person jag lyckats bli! Detta trots att mina mindre smakfulla sidor ibland skiner igenom likt morgonsolen genom en trasig gardin. Men jag jobbar vidare och även jag ska satsa stort snart!
Men tills dess så är masken en del av den jag är!
Up the hill, and down again!
Jag gillar inte människor! Många tolkar det som att jag inte gillar någon och därför får man en del abrupta slut på anställningsintervjuer eller utvärderingar.. Så, de som ger mig avslag i typ såna situationer hör till de jag inte gillar. Enkelt!
Ibland försöker jag verkligen gilla allt och alla! Och om man inte är en sån som gillar att debattera med sardinburkar om hurvida sen barockarkitektur har haft en stor påverkan på Europa, så förstår ni att det inte blir så bra i slutändan.. Det med att gilla allt och alla då alltså.. Inte det med barockarkitekturen.. Det var aldrig lyckat..
Att hoppas på människor är som att gå upp för en brant och ganska ovårdad och oskottad backe. (Inte för att det är konstigt när kommunens snöhanteringsbudget tog slut samma vecka som första snön kom.)
Hursomhelst! Under den sista tiden så har jag verkligen haft en näst intill naivt positiv inställning till en del människor. Jag har varit mer uppmuntrande än jag brukar komma på mig själv med att vara, vilket chockerar även mig och.. va?.. Vänta lite................................. Så! Sardinburken började kasta grejer när jag slutade prata med den!
Vad pratade jag om? Jo! Jag har sprungit upp för backen kan man säga. Jag har varit positiv och haft en konstant "det här kan inte gå fel" känsla! Sen lite grann igår, men framförallt i morse när jag fick ett speciellt samtal så blev det lite annorlunda.
Som det brukar sluta så dyker det upp en lite bula i backen som man inte riktigt tänker på eftersom den ser obetydlig ut.. Det är först när man är hundradelen ifrån att trampa på den som man inser att det är en tegelsten invirad i taggtråd och indränkt med utgången olivolja. Vad händer? Jo, man ramlar, man rullar ner för backen, missar givetvis de mjuka delarna och träffar stenar, grenar, burkar, en till aningen större sten och i alla fall två till osmidigt placerade grenar..
Sen sitter man där längst ner, och likt en tjurig och oförstådd femåring så gnäller man över att allt är förjävligt och att det löser sig! Man kan hoppas på människor!!
Ha! Eller hur! Nu ska jag dricka lite LOKA och somna till nån tanklös komediserie!
Ibland försöker jag verkligen gilla allt och alla! Och om man inte är en sån som gillar att debattera med sardinburkar om hurvida sen barockarkitektur har haft en stor påverkan på Europa, så förstår ni att det inte blir så bra i slutändan.. Det med att gilla allt och alla då alltså.. Inte det med barockarkitekturen.. Det var aldrig lyckat..
Att hoppas på människor är som att gå upp för en brant och ganska ovårdad och oskottad backe. (Inte för att det är konstigt när kommunens snöhanteringsbudget tog slut samma vecka som första snön kom.)
Hursomhelst! Under den sista tiden så har jag verkligen haft en näst intill naivt positiv inställning till en del människor. Jag har varit mer uppmuntrande än jag brukar komma på mig själv med att vara, vilket chockerar även mig och.. va?.. Vänta lite................................. Så! Sardinburken började kasta grejer när jag slutade prata med den!
Vad pratade jag om? Jo! Jag har sprungit upp för backen kan man säga. Jag har varit positiv och haft en konstant "det här kan inte gå fel" känsla! Sen lite grann igår, men framförallt i morse när jag fick ett speciellt samtal så blev det lite annorlunda.
Som det brukar sluta så dyker det upp en lite bula i backen som man inte riktigt tänker på eftersom den ser obetydlig ut.. Det är först när man är hundradelen ifrån att trampa på den som man inser att det är en tegelsten invirad i taggtråd och indränkt med utgången olivolja. Vad händer? Jo, man ramlar, man rullar ner för backen, missar givetvis de mjuka delarna och träffar stenar, grenar, burkar, en till aningen större sten och i alla fall två till osmidigt placerade grenar..
Sen sitter man där längst ner, och likt en tjurig och oförstådd femåring så gnäller man över att allt är förjävligt och att det löser sig! Man kan hoppas på människor!!
Ha! Eller hur! Nu ska jag dricka lite LOKA och somna till nån tanklös komediserie!
Åter från kriget!
I och med börskraschen och det faktum att jag jobbade bra över 200 timmar per månad under en period (period= 1 månad + lite drama) så har den här platsen fått samla damm.. Nu när man väl är fastanställd (läs: FAST och kan sätta ner foten eftersom det är svårare att bli av med en) så är mina arbetstider mer flexibla och human.. HAHA, ja eller hur!
Hursomhelst så har det hänt mycket den senaste tiden. Både med mig själv, mina närmaste, men även omvärlden.
Ett par saker som jag tänker behandla och berätta snarast är saker som att taxichaufförer kan vinka artigt, bibeln funkar till mer än läsning och även att svenskar alltid har chocklad i fickorna!
Jag ser fram emot en lyckad fortsättning med gamla såväl som nya ansikten! .. Givetvis inte bokstavligt..
Hursomhelst så har det hänt mycket den senaste tiden. Både med mig själv, mina närmaste, men även omvärlden.
Ett par saker som jag tänker behandla och berätta snarast är saker som att taxichaufförer kan vinka artigt, bibeln funkar till mer än läsning och även att svenskar alltid har chocklad i fickorna!
Jag ser fram emot en lyckad fortsättning med gamla såväl som nya ansikten! .. Givetvis inte bokstavligt..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)