I och med att jag klickade på 'Avsluta Provet' på CE provet, och skärmen blev grön så lämnade jag vägverket med en lätt chock.. Kort därefter blev jag upphittad.. upphämtad av Mimmi vid Ica Maxi, och del 4 i äventyrsserien 'Highway to Hell' tog sin början!
Det började lindrigt med att man nästan tog ur nyckeln i farten för att få tag i lägenhetsnyckeln, följt av lite motionering i form av att springa upp och ner i trapphuset för att hämta presentkort.
Hastighetsrekord ner till Knalleland där varenda affär skulle vändas upp och ner. Första offret i vår framfart var 'din sko'; som Mimmi ville ta först ifall att det kunde ta 'lite tid'. Det tog lite tid där inne.. En sisådär 45 sekunder, sen var man därifrån haha. Sen var det dags för det eviga mysteriet med 'Kicks'! Jag skojar inte, jag har varit med där bra många gånger nu, och det känns som om jag fattar mindre och mindre för varje gång haha!
Presentkortet skulle användas, och det slutade med att det blev en riktigt snygg klocka. En klocka som jag investerade lite (läs 'betydligt mindre' ;) i, och väntar mig en riktig vinst när börsen vänder ;)
Färden fortsatte! I samma andetag som Mimmi sa att hon skulle kolla efter ett par snygga örhängen, så sa hon också att det hade hon inte ekonomin till det. Så det blev ännu ett besök i en affär som bara varade i ett par sekunder! :P
Vi gick i genom Gina Tricot.. Ordagrant ;)
Efter att ha ätit och laddats med nya krafter var det dags för HM, där jag först och främst släppte fram min modevetande sida ;) samtidigt som jag försökte se diskret ut medan jag försökte få ut ett ställ med skjortor ur affären..! Efter att ha släpat ut Mimmi från barnavdelningen så var det dags för en Road Trip! Och 'Hell' delen av titeln blev ett eget kapitel.
När det skulle tankas på Preem, som dock var Jet, fast det var Preem, så höll jag på att flyga genom taket när jag lågt för mig själv mumlar om vilken pump jag ska ta; 'TRE' hör jag nån ropa bakom mig! Liksom orka ha så brottom. Se tankningen som en liten rast va fan ;)
Vägen till Svenljunga var kaos! Det snöade, det var halt, det var dålig sikt, det snöade och viktigast av allt, det snöade!! Det gick knappt att se handen framför sig.. Eller ja, förutsatt att handen var utanför bilen, vilket den inte var, så jag såg min hand alldeles utmärkt. Men vägen däremot var betydligt svårare att se, om den inte hade varit vit, för i så fall var det väg överallt!!
Vi konstaterade att affärer och dess personal är mer personliga ute på landet. Personalen på systembolaget gav oss faktiskt en diskret uppmaning att vi kunde komma dit och 'råna' stället, och att han till och med kunde förse oss med en gaffeltruck ;) .. Trummvirvel tack: Mimmis dator fick åka med hem också!
Sen blev det lite kaffe hos Jonas, Mimmis bror, och sen blev det förarbyte och sen var det dags för ännu en vända på skidbackarna de kallar vägar!
Willys!! Storhandling var på schemat, och Mimmi strosade runt och sken som en sol med sin självscannare :P Smidiga grejer, går riktigt snabbt att handla när man faktiskt bara lägger saker i kassar direkt och bara går ut ;) .. Skylla på det om man snor nåt kanske? Haha. "Eh, du där vad har du i fickan?! - Va!? Nej nej det är ingen fara, jag självscannar!" :P
Hem till Mimmi, lämna påsarna, hämta Elina, bromsa men ändå åka snabbare, parkera, dricka kaffe, äta fikat, spend some quality time, och allt detta med Mimmis Hello Kitty dator tillbaka på bordet! :)
Innan jag åkte hem blev det till att skotta fram Elinas bil som var begravd under nån decimeter snö.. Eller vänta, ni var inte där, ni vet inte hur det var, jag tar det från början.. *Host host* Okej, here we go.. Innan jag åkte hem blev det till att skotta fram Elinas bil som var begravd under flera meter snö! Mjölksyran i armarna gjorde sig påmind och man hade ett extra öga fäst på vargarna som gick runt det snödränkta kaos man kallar Sjöbo ;)
Dagen var rolig!! Klarade uppskrivningen för CE och spenderade eftermiddagen och lite av kvällen med bästa vännerna!
Nu har det kommit fyra delar av denna smått legendariska serie;) och när det nu snart är dags för del fem så vill jag ha med en del saker! Saker som:
* Ljuseffekter
* Sponsorer
* En butler som avslutar allt jag säger med "TA-DA!"
* Gästskådespel av Mikael Persbrandt
Och så vidare!
Highway to Hell will Continue! :D
Vinter OS i Grekland.. Just ja, C kort!!
Jag har äntligen tagit mitt C kort och får nu köra tung lastbil!
För det andra så råder komplett skrivtorka nu när OS tar upp all plats i media.. Enligt vissa 'källor' så ligger Vancouver i Grekland.. Fråga inte..
Och nej, jag följer inte OS.. Den dagen jag följer OS är den dagen jag säger att 'curling' är en 'sport' utan att skratta..
För det andra så råder komplett skrivtorka nu när OS tar upp all plats i media.. Enligt vissa 'källor' så ligger Vancouver i Grekland.. Fråga inte..
Och nej, jag följer inte OS.. Den dagen jag följer OS är den dagen jag säger att 'curling' är en 'sport' utan att skratta..
En lastbils saga!
Först och främst, ännu ett stort grattis till Mimmis syster Bella som i helgen fyllde hela 18 år! Hoppas dagen var bra, och som Anakin säger i Revenge of the Sith innan han störtar rätt in i en taskigt animerad container till hangar, för att slåss med desto fulare ursäkter till robotar: "This is where the fun begins!" ;)
.. Loading content..
På 1500-talet hade vi i Sverige turen att styras av en man som hade två historiskt markerade intressen. Skidåkning och konsten att skriva brev, Gustav Vasa. Han skrev brev om allt, ett exempel är ett där det stog hur fisk ska saltas; och detta brev har en viss relevans i historian jag nu ska berätta. Vasa, det är ditt fel att man håller sig för skratt och blir påtvingad en pinsam stämning på vardagarna!
Ett brev om fisk hör givetvis hemma vid kusten, i 'stora' städer som Göteborg. En av kungens brevbärare gick fel och hamnade i en liten håla utanför Göteborg där IQ nivån var i klass med skostorleken. Brevbäraren måste ha fattat tycke för denna naiva nomadstam, och bosatte sig där för att aldrig höra av sin kung igen..
Idag, lite mer än 500 år senare sitter jag här och håller på att ta C-körkort. I lastbilen är vi alltid i par, och personen jag brukar åka ihop med är med all sannolikhet ättling till brevbäraren och bonden som kommunicerade genom att slå pannan i en ek.
Det är jobbigt att åka med honom samtidigt som det är 'kul'. Det var mest kul de första tjugo minuterna under den första lektionen. Men nu är det mer påfrestande. Inte för ens egen skull i sig, utan snarare de saker han säger; och lärarens reaktioner på det som sägs gör att man kan skära genom den knepiga stämningen med kniv.. Varje gång han säger nåt så ber jag tyst till alla gudar jag inte tror på att det ska finnas en poäng med det som sägs. I nio fall av tio så gör det givetvis inte det, och man ser hur lärarens oljetrycke sakta men säkert når sin bristningspunkt.
Värst är det i teorisalen. För den som inte visste det - typ jag - så är det en sjuk skillnad på att ta B-kort och C-kort. Ungefär som att gå från ponnyridning på marknaden till att skena genom en gammal ravin med Tim Burton design, ridandes på en förnärmad och av naturen jävligt enveten giraff.
Ett exempel?.. Visst jag har ett par minuter över. I en uppgift angående lastsäkringar och vikter så ställde läraren frågan om hur många rader 'gods' det fanns på flaket på exemplet. På bilden fanns det en stor låda på flaket, med andra ord en (1) rad. Han ställer frågan lite bara för sakens skull - då det är rätt uppenbart - men i alla fall. Frågan var då: "Hur många rader gods finns det på flaket"? .. Personen i fråga svarar snabbt: "0,7!!"
Läraren ber om ursäkt flera gånger för att han började skratta. Men efter att humorn försvann och han övertygat 'skojaren' att det inte på några sätt kan vara 0,7 rader av någonting, så ställde han frågan en gång till, bara för att statuera det nu alltför uppenbara.
Svaret blev den här gången följande..
... ? ... 0,7!!
Läraren gick ut ur rummet. Dagen efter frågade han hur stor chans det är att en elev ska vara lika oengagerad som 'ouppmärksam' (?).. Varpå jag svarade att det är väl en cirka 0,7% chans.
Bitter och frustrerad lärarhumor när den är som bäst, med andra ord, när den är som sämst!
.. Loading content..
På 1500-talet hade vi i Sverige turen att styras av en man som hade två historiskt markerade intressen. Skidåkning och konsten att skriva brev, Gustav Vasa. Han skrev brev om allt, ett exempel är ett där det stog hur fisk ska saltas; och detta brev har en viss relevans i historian jag nu ska berätta. Vasa, det är ditt fel att man håller sig för skratt och blir påtvingad en pinsam stämning på vardagarna!
Ett brev om fisk hör givetvis hemma vid kusten, i 'stora' städer som Göteborg. En av kungens brevbärare gick fel och hamnade i en liten håla utanför Göteborg där IQ nivån var i klass med skostorleken. Brevbäraren måste ha fattat tycke för denna naiva nomadstam, och bosatte sig där för att aldrig höra av sin kung igen..
Idag, lite mer än 500 år senare sitter jag här och håller på att ta C-körkort. I lastbilen är vi alltid i par, och personen jag brukar åka ihop med är med all sannolikhet ättling till brevbäraren och bonden som kommunicerade genom att slå pannan i en ek.
Det är jobbigt att åka med honom samtidigt som det är 'kul'. Det var mest kul de första tjugo minuterna under den första lektionen. Men nu är det mer påfrestande. Inte för ens egen skull i sig, utan snarare de saker han säger; och lärarens reaktioner på det som sägs gör att man kan skära genom den knepiga stämningen med kniv.. Varje gång han säger nåt så ber jag tyst till alla gudar jag inte tror på att det ska finnas en poäng med det som sägs. I nio fall av tio så gör det givetvis inte det, och man ser hur lärarens oljetrycke sakta men säkert når sin bristningspunkt.
Värst är det i teorisalen. För den som inte visste det - typ jag - så är det en sjuk skillnad på att ta B-kort och C-kort. Ungefär som att gå från ponnyridning på marknaden till att skena genom en gammal ravin med Tim Burton design, ridandes på en förnärmad och av naturen jävligt enveten giraff.
Ett exempel?.. Visst jag har ett par minuter över. I en uppgift angående lastsäkringar och vikter så ställde läraren frågan om hur många rader 'gods' det fanns på flaket på exemplet. På bilden fanns det en stor låda på flaket, med andra ord en (1) rad. Han ställer frågan lite bara för sakens skull - då det är rätt uppenbart - men i alla fall. Frågan var då: "Hur många rader gods finns det på flaket"? .. Personen i fråga svarar snabbt: "0,7!!"
Läraren ber om ursäkt flera gånger för att han började skratta. Men efter att humorn försvann och han övertygat 'skojaren' att det inte på några sätt kan vara 0,7 rader av någonting, så ställde han frågan en gång till, bara för att statuera det nu alltför uppenbara.
Svaret blev den här gången följande..
... ? ... 0,7!!
Läraren gick ut ur rummet. Dagen efter frågade han hur stor chans det är att en elev ska vara lika oengagerad som 'ouppmärksam' (?).. Varpå jag svarade att det är väl en cirka 0,7% chans.
Bitter och frustrerad lärarhumor när den är som bäst, med andra ord, när den är som sämst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)