Först och främst, ännu ett stort grattis till Mimmis syster Bella som i helgen fyllde hela 18 år! Hoppas dagen var bra, och som Anakin säger i Revenge of the Sith innan han störtar rätt in i en taskigt animerad container till hangar, för att slåss med desto fulare ursäkter till robotar: "This is where the fun begins!" ;)
.. Loading content..
På 1500-talet hade vi i Sverige turen att styras av en man som hade två historiskt markerade intressen. Skidåkning och konsten att skriva brev, Gustav Vasa. Han skrev brev om allt, ett exempel är ett där det stog hur fisk ska saltas; och detta brev har en viss relevans i historian jag nu ska berätta. Vasa, det är ditt fel att man håller sig för skratt och blir påtvingad en pinsam stämning på vardagarna!
Ett brev om fisk hör givetvis hemma vid kusten, i 'stora' städer som Göteborg. En av kungens brevbärare gick fel och hamnade i en liten håla utanför Göteborg där IQ nivån var i klass med skostorleken. Brevbäraren måste ha fattat tycke för denna naiva nomadstam, och bosatte sig där för att aldrig höra av sin kung igen..
Idag, lite mer än 500 år senare sitter jag här och håller på att ta C-körkort. I lastbilen är vi alltid i par, och personen jag brukar åka ihop med är med all sannolikhet ättling till brevbäraren och bonden som kommunicerade genom att slå pannan i en ek.
Det är jobbigt att åka med honom samtidigt som det är 'kul'. Det var mest kul de första tjugo minuterna under den första lektionen. Men nu är det mer påfrestande. Inte för ens egen skull i sig, utan snarare de saker han säger; och lärarens reaktioner på det som sägs gör att man kan skära genom den knepiga stämningen med kniv.. Varje gång han säger nåt så ber jag tyst till alla gudar jag inte tror på att det ska finnas en poäng med det som sägs. I nio fall av tio så gör det givetvis inte det, och man ser hur lärarens oljetrycke sakta men säkert når sin bristningspunkt.
Värst är det i teorisalen. För den som inte visste det - typ jag - så är det en sjuk skillnad på att ta B-kort och C-kort. Ungefär som att gå från ponnyridning på marknaden till att skena genom en gammal ravin med Tim Burton design, ridandes på en förnärmad och av naturen jävligt enveten giraff.
Ett exempel?.. Visst jag har ett par minuter över. I en uppgift angående lastsäkringar och vikter så ställde läraren frågan om hur många rader 'gods' det fanns på flaket på exemplet. På bilden fanns det en stor låda på flaket, med andra ord en (1) rad. Han ställer frågan lite bara för sakens skull - då det är rätt uppenbart - men i alla fall. Frågan var då: "Hur många rader gods finns det på flaket"? .. Personen i fråga svarar snabbt: "0,7!!"
Läraren ber om ursäkt flera gånger för att han började skratta. Men efter att humorn försvann och han övertygat 'skojaren' att det inte på några sätt kan vara 0,7 rader av någonting, så ställde han frågan en gång till, bara för att statuera det nu alltför uppenbara.
Svaret blev den här gången följande..
... ? ... 0,7!!
Läraren gick ut ur rummet. Dagen efter frågade han hur stor chans det är att en elev ska vara lika oengagerad som 'ouppmärksam' (?).. Varpå jag svarade att det är väl en cirka 0,7% chans.
Bitter och frustrerad lärarhumor när den är som bäst, med andra ord, när den är som sämst!
Kode is the shit :)
SvaraRadera