Att köra åt Flygfrakt har fått mig att inse ett par saker.. För det första blir man väldigt paranoid när man åker förbi den stora välkomstskylten som visar en älg på en sisådär fyra gånger åtta meter; som direkt följs av en varningsskylt för just älgar och inget viltstängsel..
För det andra så är 'värmlänningar' inget folkslag jag vill spendera mer tid än nödvändigt med.. Det var en alldeles för jobbig kontrast. De var så sjukt trevliga, vilket gjorde att man kände sig lite som lärarinnan som ler för mycket och pratar alldeles för överartikullerat och trevligt med den nya eleven som insisterar på att äta folks skor.. För det andra så skär sig denna lokala attityd med dialekten.. För den gör att de låter som jag antar att en åkergräsklippare skulle göra om man lyckats lära den tyska.
Pensionärerna jag frågade om vägen hade samma uppfattning som GPS:en.. Gatan i fråga fanns inte. Vilket bara ledde mig till en enkel slutsats.. GPS:en var från trakten. Lite som GPS:en - Doris (fråga inte) - som var med när jag och Mimmi körde till Stockholm. Om Mimmi så mycket som petade på ratten fick den frispel och föreslog omvägar, och 'lämpliga' sätt att straffa sina barn.. När jag körde höll den käften för att bara stuntals rekommendera dagens meny.
Jag hittade företaget som var stort.. Stort som en mindre Ericssonfabrik.. Lämnade grejerna vid terminalen vars ringklocka - och jag skojar fan inte - var ett signalhorn från en oljetanker!! Jag flög en halvmeter upp och höll på att ramla ner för trapporna.. Fan ta lokala traditioner!!
Åkte sen hem igen, och hade alla ögon och öron öppna för alla muterade Värmlandsälgar som flockar runt i 'trakten'!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar