Highway to Hell 5.

Del fem av den legendariska serien är här. Men del fem är unik.. Highway to Hell 5 har.. Bildbevis! Och framförallt, det är många bilder!

Dagen började med att jag åkte in till Borås för att ta hand om lite ärenden på stan. Sen var det dags! Åkte hem till Mimmi som påpekade att jag tog i när jag öppnade dörren, eftersom jag.. tja, tryckte på dörren för att öppna den! Inne i vardagsrummet låg Mimmis bror och sa i sömnen att han var vaken.

Vi tog oss lite kaffe och började förbereda mentalt för resan! Medan Mimmi satt i bilen och försökte berätta för GPS:en vart vi skulle så hann jag springa upp i lägenheten, hämta hennes solglasögon, knyta skorna, dubbelkolla så att kaffekokaren var avstäng; för att inte tala om att jag dubbelkollade att jag hade dubbelkollat! En klassisk grej som brukar hända när man åker med Mimmi är att det brukar gå ganska fort innan hon börjar kommentera hur dåliga alla andra är på att köra. Fast idag tog det bra mycket längre tid än vanligt. Jag tror nog vi hann i alla fall en sisådär 300-350 meter innan hennes första "Idiot!" visade sig!

Jag ska erkänna att jag räknade lite med att min GPS skulle säga 'Hursa?' när Mimmi sa namnet på orten.. Men det gjorde den inte. Den svarade inte ens..Vad det än Mimmi har gjort mot GPS:er här i världen så är det illa! Och eftersom den fortfarande var upprörd så ville den inte lyssna på mig heller, utan föreslog i stället en omväg till nån konstig okänd gata där den säkert ville punktera däcken på bilen..

Jag vill bara poentera att inga galna tanter kommer och skriker "TRE!" vid Preem när det är Mimmi som tankar.

På vägen mot Torestorp så hann man citera taskigt regisserade norska filmer och framförallt Yrrol!, gå förbi de andra bilarna.. Just det, det var söndagsbilister överallt. Den typen som älskar att köra i 50 på 70 vägar, och 70 på 50 vägar.. Resultatet: Hade det inte varit för det fina vädret, eller roadtripen, så hade Mimmi krossat ratten!

Efter att ha hållt andan några kilometer när man kör på kostigarna till Torestorp så var det bergsklättring som gällde för bilen. Backen upp till Hyltenäs kulle är inte att leka med.

Vad hände där då? Jo, det togs kort. En massa kort! Kort på oss alla. Mimmi bearbetade sin höjdskräck och ställde sig för att posa på kanten till sluttningen på en cirka 10-15 meter, jag och Jonas fick kravla runt i gamla tunlar, Jonas försökte sparka mig i huvet när jag kom ut ur en tunnel, och jag betalade tillbaka genom att försöka kasta honom över kanten! Och ja, det finns bilder på det!

Jag ville ha en schysst bild på oss springandes från en eld av nåt slag, men det gick inte. En annan vision jag hade som krossades som glas var när jag såg ett par coola buskar som jag ville att Mimmi skulle stå emellan och få ännu ett par kort; Men Mimmi tvärvände och småskrattade när hon kom dit.. Det satt nån där.. Och när jag sett denna person och hennes hår (!) så började jag överväga det Jonas hade sagt med att Storfot fanns i området och pressade bönder på hämbränt!

När vi lämnade stället efter nån timma eller så, så bar det av till Haratången för att fika lite hos Mimmis mormor. Väl där fick jag framförallt reda på att mitt jobb är övervakat, och att folk tydligen kör som galningar. Kollade faktiskt efter lite hemliga kameror på vägen därifrån, som grannskapet kan tänkas använda för att ha sån koll på chaufförerna i trakten!

Sen blev det en tripp toll Coca-Cola vattenfallet som jag försökte knuffa ner Jonas i, höll på att ramla ner själv i, och som Mimmi skrattade och sprang runt i cirklar (ja allvarligt) efter att hon tagit en bild där det ser ut som Jonas höll på att hoppa i... eller nåt.. Det finns till och med en bild som tydligt visar att det inte var nån bra idé för mig att försöka komma över vattenfallet, och att jag försöker se så nöjd ut med att jag var smart nog att inte försöka!

Racerfart till Örby där vi åt lite middag hos Mimmis mamma. Det citerades film vid bordet, och Jonas erkände att han ville bli den svenska rapparen "Femtio Öre" eller "Ominom"! Mimmis mamma kollade på våra kort och sa lika ofta 'Det vill jag ha!' som en annan andades! Efter god mat och lite avslappning så åkte vi tillbaka mot Borås, via Viskafors eftersom nästan alla idioter i västsverige var på 41:an, och resten var på vägen via Viskafors.

Väl i lägenheten så flyttades alla kort över till datorerna, och Mimmi skrattade sig trött när hon såg hur bra och roliga korten faktiskt blev! Mitt i skrattet sa hon sin klassiska kommentar som alltid komme när hon skrattat en bra stund!

"Jag orkar inte mer!!!"

Efter en stund så åkte jag hemåt, och nu sitter jag här och ler, eftersom detta, Highway to Hell 5, har varit den bästa dagen på riktigt, riktigt länge!